Ricki har fortfarande problem med koliken, för 1 vecka sedan köpte vi magdroppar som hjälpte otroligt mycket de första dagarna men sedan kändes det nästan som att det blev värre.
I Onsdags skrek han nästan konstant!
Han ville men kunde inte äta och lyckades max sova 5 minuter i taget.
Jag försökte ringa BVC men de hade inga telefontider och barnmorskan har bara tid från 06.30 till 09.00.
1177 hade en kö på 20 min och jag kände att jag inte skulle palla det med en sådan ledsen bebis, så jag ringde Pim och förklarade allt samt att jag funderar barnakuten.
Han satt själv i Eskilstuna så hans pappa hämtade oss.
Vi var på akuten i 7 timmar, Ricki åt 1 gång under den tiden...
Pim hann komma till barnakuten innan vi fick träffa en sköterska, de på jobbet vet om Rickis kolik och hade full förstå för att Pim gick ett par timmar tidigare, han var ju ändå klar.
Ricki vägdes och syresättningen kollades, vi fick gå in på ett eget rum där vi skulle fånga upp hans kiss i en mugg.
Tog sin lilla tid men tillslut gick det.
Barnläkaren kände jag igen från tiden på 69an och hon kände igen mig och Ricki.
Han hade alla symtom för kolik men tydligen är det ovanligt att de får det vid 3 månader, dock har jag pratat med flera vars barn har fått det just vid 3 månader och uppåt.
Brock kollades och det gjorde så ont på honom...
Han hade dessutom röd hals och tunga vilket kunde vara förkylning, dock skriker han ju så att han blir hes ibland...
Hon kunde inte se så mycket i öronen men ville utesluten öroninflammation eftersom han inte vill ligga ned, så hon skickade oss till vanliga akuten där en läkare skulle jobba över lite för att hjälpa oss.
De på akuten hade ingen koll på att vi skulle komma eller vem vi skulle träffa, de satt för övrigt och pratade skit medans väntrummet blev fullare och fullare...
Läkaren var alltså på g hem men lät oss ändå vänta i en timme!!!
Det var då Ricki blev hungrig, dörren till rummet stod öppen men jag orkade inte bry mig, om mitt barn är hungrigt så skiter jag i om folk väljer att stirra in i VÅRAT rum.
Ricki bokstavligen stirrade mig rakt i ögonen och skrek med världens ledsnaste ögon♡
Jag tänkte att vi kunde vänta eftersom läkaren var på väg men när Ricki blev så ledsen och läkaren var så onödigt sen så kände jag att "nej, kommer läkaren mitt i maten får HAN vänta, för mitt barn går fan före allt!"
Läkaren kom och han var någorlunda sur, Ricki blev ledsen och jag fick hålla i både huvud och axlar på honom samtidigt som jag skulle trycka ned hans axlar.
Mammahjärtat blödde men vi var ju tvungna att få veta.
Han såg inget och det sista han sa var med en sur ton "en timmer extra för att kolla öron.."
Jag berättade detta för mamma senare som själv jobbar inom vården och hon sa att han fick skylla sig själv som lät oss vänta, hade han kommit i tid så hade han kommit hem fortare.
Det tar alltså inte 1 hel jävla timme att byta om!
Vi skickades tillbaka till barnakuten och läkaren sa att hon inget kunde göra för koliken, vi fick inte ge Alvedon heller.
Men Ricki hade verkligen försökt bajsar när vi var på vanliga akuten och tidigare under dagen fick jag hjälpa honom.
Så hon ordnade ett lavemang åt honom.
Stackarn somnade så fort vi satte honom i babyskyddet och han sov från ca 19.30 till 05.00.
Jag hade för övrigt inte ätit något på hela dagen så jag blev yr till och från, nå vatten på vanliga akuten fick man inte heller...
7 timmar på akuten och inte blev vi nå klokare.
