Igår var en mörk dag...
Jag vaknade upp hyfsat glad och helt ovetandes.
Pim hade försovit sig, han skulle upp 07 och vaknade med mig och Ricki vid 10.
Men det var ingen större fara då fler av bandet var sena.

Jag satte mig att kolla facebook och ser då något som krossar mitt hjärta!
Min sysslings ena son som kämpat mot cancer sen han var 2 år har nu förlorat vid 6 år...
Jag ringde Pim som hade hunnit komma fram till studion, han frågade om han skulle åka hem eftersom jag röt ihop i telefon, men Ace hade redan påbörjat tröstandet.
 
Tankarna for självklart till min syssling och hans fru...
Hur hanterar man detta?
Jag kan verkligen inte föreställa mig smärtan och vill egentligen inte veta hur det känns.
De visste att han inte skulle överleva, emn läkarna sa ändå att ahn skulle bli mellan 10 till 15 år!
Självklart for min ilska iväg också, till gud. Vem annars?
Hur kan man välja att tro på en gud som ger små oskylldiga barn cancer?
Hur kan man välja att tillbe någon som tar ett barn från sin mor och far?
Hur kan man följa någon så självisk?
Han var ju för fan bara 6 år!
 
Ricki hade en klängig dag och jag tackade inte nej.
Jag bar, kramade och pussade.
Han fick endast vara ensam när han sov.
Det gör fortfarande ont att tänka på detta...
Men jag är en sådon som hanterar saker genom att skriova om dom, även om jag inte alltid visar vad som skrivits.
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?