Gårdagen började bra.
Vi var i rätten klockan 13, denna gång dök kniv-mannen upp och allas historier fick höras.
Självklart nekade han till allt men vår åtalare lyckades få honom att försäga sig och där med erkänna. Nu inväntar vi dom.
Vår åtalare berättade att han hatar fall med knivar och vill se högre straff så tror att detta var ett perfekt fall för honom.
Sen åkte vi till Ikea för att käka, jag tog som vanligt köttbulle tallriken, Pim passade på att äta julbord.
Vi gjorde lite ärenden och åkte hem, vi skulle ha en mysig kväll.
Men vi hann vara hemma och så blev jaghämtad av Ewa och Elin för att åka på ett ljusparty.
Det var super trevligt!
När jag kom hem var allt frid och fröjd, i några sekunder.
Pim gick på toa och kom sedan ut med magont.
Jag tog det inte så allvarligt då han enligt mig ofta överdriver.
Men det eskalerade!
Han låg och skrek av smärta och kunde knappt andas, han kräktes utan kontroll och smärtan vandrade ut i ryggen.
1177 sa att det var magsjuka och jag gjorde vätskeersättning, men det gjorde det värre.
Pim pratade med sin mor som sa gallsten anfall och min mor funderade på om det kunde vara hjärtat (hon är sköterska).
112 sa att vi skulle åka in om det kändes allt för fel och enligt Pim har han aldrig haft så här ont när han har varit magsjuk.
Så jag packade väskor och Ricki, Pim körde bilen och vi kom nästan fram till Erikslund när jag fick ringa en ambulans.
Pim hade så ont och hängde nästan över ratten, dessutom klagade han på att vänster arm domnade..
Ambulansen kom ganska fort och jag valde att stanna kvar, det kändes dumt att trängas i ambulansen med flera väskor och Ricki.
Ewa var ändå i Västerås (hon racade från Enköping), så hon hämtade oss och körde mig till min mor och sedan åkte hon till lasarettet.
Jag bröt ihop när ambulansen kom men försäkrade att jag klarade mig.
Fick lite uppdateringar av Ewa.
Pim fick medicin mot magcyran, de skrev ut något också.
Pim ville åka hem men då blev jag faktiskt lite arg, han ville till Ace men jag tyckte att han absolut inte skulle vara själv i Surahammar ifall att det blev värre
Och Ace klarar sig faktiskt själv, jag skulle ändå hämta honom på morgonen.
Efter ett tag ringde han igen och sa att han följde med Ewa till Enköping.
Jag kunde andas ut och somnade.
Min stackars älskade Pim!♡
Jag kände mig så maktlös...
