Ni får kalla mig galen om ni vill...men så här är det.
Till och från har vi hört smällar och fotsteg här hemma, saker ramlar oförklarligt och skepnader har synts.
Det första som hände var bara några dagar efter att vi flyttat in.
Vi satt i vardagsrummet och hör hur en nyckel vrids om i ytterdörren och dörren öppnas.
Vi har ett fönster precis vid ytterdörren, så man ser vem som kommer och går från soffan.
Det var ingen där, Pim kollade i hallen och där var tomt med en öppen dörr...
Jag sa ifrån tidigt att den eller de som är här ska ge fan i att skrämma Ricki.
Det har smällt lite på övervåningen när Pim har varit på jobbet och Ricki på förskolan, men jag har inte reflekterat mycket över det...
I förrgår och igår sov Ricki själv på övervåningen.
I förrgår small det till i golvet, vi hör barngråt och Pim går upp, precis när han kommer upp hör han ett hasande ljud som rör sig bort från spjälsängen och Ricki sover.
Igår var jag ensam hemma med Ricki och jag låg i rummet med honom ett tag, nån timme efter att jag lämnat så hör jag två hårda smällar och Ace reagerar.
Jag skickar upp honom med risken att hans klor ska väcka Ricki, men han sover sött.
(Tills att Ace fick den briljanta jävla idén att ruska på sig värre än en orkan!)
I lägenheten hände det också skumma saker, en plywood skiva reste sig från lutat läge och vajade fram och tillbaka, för att sedan lugnt luta sig till sin plats igen.
Stolar flyttades i köket och efter att Dio gick bort kunde man höra samma ljud som när han stökade runt...
Jag är så trött på att aldrig få ha det lugnt och nu vågar jag inte låta Ricki sova själv på övervåningen😔
Jag drar mig från att gå upp dit ensam, till och med mitt på ljusa dagen...
Tur att Ricki har världens fegaste vakthund💕
