I lördags fyllde jag ju år.
Endast 3 personer firade mig, om man inte räknar med Pim då.
Min mor kom över och bjöd på både mat och efterrätt, min ena bror och hans sambo kom över lite spontant efter att ha tittat på en häst.
Min far var i stugan, min andra bror kände inte för att åka hoj, Pims mamma körde jänk och hans pappa var i Gränna, hans syskon vet jag inte vad de gjorde.
Förstår ni nu varför jag inte vill fira min födelsedag? 
Knappt någon annan som vill fira mig, så varför ska jag fortsätta bjuda in folk när de ändå inte känner att jag är värd tiden?...
Kvällen bjöd dock på veteran träff i Rytterne med ett band som spelade, trummisen i bandet är gamla ägaren till vår Plymouth och basisten är bror till Elins sambo.
Pims mamma och hennes band pratade med bandet så de drog upp mig på dansgolvet och fick alla på träffen att sjunga för mig♡
Pinsamt men ytterst uppskattat! 
 
Blev firad igår av Pims mamma, syster, bror med fru och deras sk bonus bror aka familje vän.
Blev lite fika och sedan bad.
Jätte trevligt, men idag känner jag lite "varför är jag inte värd att bli firad på min faktiska födelsedag?"
 
 
Hade jag inte varit gravid hade jag antagligen dränkt min födelsedag i alkohol och försökt glömma den...
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?