Detta kom även som en överraskning för mig...
 
Den 31 Maj när jag skulle sova så kände jag något konstigt men ack för bekant, jag ville inte tro det.
Jag hade bokat tid för att mönstra nu i Juni, jag hade inte tid eller ork för detta!
Den 1 juni var jag hundvakt åt min mor i Västerås, Pim åkte till apoteket under sin lunch och kom över till mig.
Tester var positivt, paniken och ångesten steg så pass att jag hyperventilerade.
Jag var så arg, ledsen och helt jäkla förtvivlad! 
Den 4 Juni fick jag en tid, det visade sig att det gått en långtid...helt utan symptom! 
Och med all stress som varit så har tankarna legat på annat.
Den 8 Juni fick jag veta hur långtid som gått.
Jag och Pim hade hunnit prata en del innan detta, jag hade lugnat mig och så gott som funnit mig i det hela.
Den 11 Juni fick jag veta vem som väntar på oss.
Den 7 November beräknas vår Mikey vara här, vi blir 4, jag får skjuta på utbildning, mönstring och hopp om jobb i 1-2 år till.
Surt? Ja
Värt det? Verkligen♡
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?