Nu är vår älskade son här♡
Lilla Ricki på 49 cm och 2796 g, en liiiten knodd!
Han föddes 03.37 och blev 1000 e barnet att födas i Västerås 2017, jag visste att han väntade på något speciellt!
Efter att jag legat på uppsikt och de lyckats fästa en sändare på Rickis huvud, på typ andra eller tredje försöket, så insåg de att jag 1. Hade för lite vatten och 2. Mina värkar påverkade hans puls.
Jag fick då en slang fäst för att få in mer vatten.
När smärtan blev olidlig, så pass att barnmorskan sa att min kropp inte klarade mer så gick en läkare med på att ge mig morfin, dels för min skull men också för att se om Rickis hjärta slog bättre om jag inte spände mig.
Det gjorde det!
Man blir fett skum i skallen av morfin, jag mådde as kasst men slapp smärtan.
Efter det fick jag skakningar och kunde knappt gå...
När jag var öppen 3 cm efter två doser av tablett joxet så fick jag eda.
Inget jag bad om utan blev erbjuden, tackade ja.
Låg och grät av smärta, ryggen krampade i varje värk.
Stackars Pim såg helt hjälplös ut när de stack mig med diverse nålar och jag skrek och skakade av smärta från värkar.
Efter det var jag i himmelriket, vissa värkar kändes men gjorde inte ont, andra kändes inte alls och dess blev jag trött av det så jag lyckades sova en hel del.
Fick två doser och testade lustgas emellan.
En del undersökningar gjordes till och från.
Somnade om efter andra dosen men vaknar av att jag hör att Rickis puls gick ned, ned på 80, det var blött överallt (rann vatten hela tiden men detta var överdrivet).
Ringde på klockan och Pim fick hjälpa mig upp så att de kunde byta sängkläderna, men då kändes det exakt som att jag behövde göra nummer 2, akut!
Men det var ju lillen som ville ut.
Så drogs allt igång, Pim som nyss vaknat blev helt förvirrad men hjälpte mig och höll mina händer.
Efter 15 min och hjälp av sugklocka så var vår son ute.
Jag var i chock och grät av glädje♡
Grattis igen :D Visste inte att du fick köra med sugklocka, hur var det?