Jag är så trött på att höra hur jag skämmer bort Ricki, för det är tydligen vad jag gör när jag lyssnar på vad han vill och inte tvingar honom till att försöka krypa.
Nej han är inte den tuffaste ungen, men han är snart 9 månader och ensam barn, han behöver inte vara tuff och ta för sig...
Han vill inte krypa och har precis blivit okej med att ligga på mage.
Han har lärt sig att vinka, dansar (hoppar till musik), försöker härma ord och går med lite hjälp.
Han jämförs så ofta med sin en månad äldre kusiner som måste vara tuff då hennes stora syster kan vara lite hårdhänt, men att Ricki jollrade och log innebär henne, började vilja stå och vinkar innan henne är det ingen som bryr sig om.
För hon kan ju både krypa och gå själv nu och då är Ricki automatiskt sämre...
Tydligen är det såååå synd om honom och han kommer hamna efter i utvecklingen, konstigt bara att bvc inte sagt något.
Jag kommer aldrig tvinga min son till något som han får panik av och jag kommer aldrig stressa honom i utvecklingen.
Alla människor är olika!
