I natt hade Ricki otroligt svårt att slappna av, han var så ledsen och inget ville hjälpa.
Han ville inte äta, hade båda bajsat, kissat, kräkts och rapat...vagga hjälpte korta stunder.
När han ÄNTLIGEN var på väg att somna började Pim att snarka så han fick svårare att komma till ro...sen blev han ledsen igen och efter en timme med vaggande och tröstande så fick jag honom äntligen att äta och sedan vaggade jag honom till sömns.
Även om jag var så frustrerad, ledsen och lite arg (inte på Ricki utan på själva situationen) så älskar jag honom mer än allt annat i världen!
Visst ibland vill man bara släppa allt, ge upp, gömma sig under en sten och sakta dö...
Men det är bara korta stunder och man ger ju aldrig upp, man kämpar på för sitt barn!

Klockan 05.30 gick Pim upp i morse och väckte både mig o Ricki....
Men Ricki somnade om efter lite mat och vaknade för mer mat och ny blöja nu vid 08.20, nu ska vi upp för att göra oss i ordning innan min mor kommer över.
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?